Här kommer ett otroligt cheesy inlägg

Igår hade vi en sejour med Eddie igen. Den här gången har även Kimpe fått lära känna henom lite bättre, innan är det jag som jobbat närmast henom medan Felix, Therese och Alf varit med några gånger på våra dejter. Hittills verkar det som att vi alla är nöjda med hur hen sköter sig, även om vi jobbar på lite nybörjarproblem, och förhoppningsvis ska även alla andra tycka att hen är helt fantastisk.

För övrigt är jag otroligt imponerad över hur Therese och Kim skött arbetet med kongressen. Den här bloggen är inte meningen att vara en klubb för inbördes beundran, men jag måste verkligen säga det. För ett år sedan fick jag tillsammans med Micke O ansvaret för kongressen bara en vecka innan den skulle genomföras, och då var det mycket som inte var klart. Vi jobbade dygnet runt, bokstavligen, och kämpade som djur för att få det att gå ihop. Det blev inte historiens bästa kongress, men det gick! Förmodligen såg inte alla andra hur vi kämpade i kulisserna (på kvällarna var jag så trött att jag inte kunde se ordentligt och än mindre vara social) och på ett sätt är det väl det som är meningen när man arrangerar något, men ibland önskar man att det ändå gick fram. Sedan dess har jag jobbat med att arrangera Hultsfred (vi kommer alltid att glömma glidmedlet - det är en förbannelse!) och vinterkonferensen, och det är helt omöjligt att förklara för en icke invigd hur mycket jobb det är med ett sånt arrangemang. Jag vet vilket arbete som ligger bakom den här kongressen. På vinterkonferensen och kongressen är det mellan 70-100 pers som alla ska ha mat, boende och resor ordnade, man ska hålla alla nöjda och glada, göra ett program så de också lär sig något eller får ut vad de vill med det hela, man ska boka föreläsare (eller kongresspresidium eller vad det handlar om), annonser, ha kontakt med media, lyckas informera alla så att de känner sig inkluderade men fortfarande hålla skenet uppe när man ibland håller på att gå under av ångest för att saker inte går som man vill, man ska hålla budgeten nere och helst under den nivå som är satt samtidigt som man ska få ut mesta möjliga, som projektledare ska man försöka arbetsleda andra på ett bra sätt utan att bli för diktatoriskt samtidigt som man måste ha full koll på allting och är den som allt ansvar hänger på om det skulle skita sig, man ska vara glad och social och tillmötesgående hela tiden, och till sist ska man dessutom dokumentera allting så väl att man inte kommer göra om eventuellt misstag nästa gång plus att den som ska ha hand om det nästa gång ska kunna följa ens plan. Det är så fantastiskt roligt, men samtidigt är det otroligt slitigt. Dessutom är det fullständigt omöjligt att göra alla nöjda, det spelar ingen roll vad man än gör för man gör alltid misstag - vi är alla människor!

Vad jag skulle komma till i det här, är att den här gången har jag förvisso i allra högsta grad varit inblandad i arbetet med kongressen, men jag har ändå kunnat hålla lite avstånd till det och därmed kunnat se det lite utifrån, och det arbete som Therese och Kim utfört är verkligen helt otroligt. Bara det faktum att vi i princip är klara med alla förberedelser flera veckor innan genomförandet borde säga en hel del - normalt är det fullständig panik sista veckan! Jag tycker att vi har arbetat in ett arbetssätt nu som funkar väldigt bra, och med kontinuerliga avcheckningar (vi har haft kongressmöte varje vecka för att se så att allt är som det ska) är alla inkluderade plus att vi kan kontrollera så att ingenting glömts bort på vägen.

Vi har lyckats få bra deal på hotellet från början (vilket utfördes av distriktet i Värmland - tack!), sponsring av kommunen (cred till Therese), sponsring av fikabröd och frukt (heja Gustav!), gratis kongresslokal fixat av universitetets studentkår, otroligt bra pris på cateringen (heja Kim!), har hållit nere priset på resorna och allt detta utan att för den sakens skull dra ner på kvaliteten.

Nu vet vi ju inte än om hela grejen kommer floppa, det kan vi aldrig veta. Men däremot kan vi som jobbat med det veta i oss själva vilket bra jobb vi gjort, och det är väldigt viktigt att veta att även om nånting går fel så har vi gjort allt vi kunnat.

Jag försöker klappa på dem så mycket jag kan och man behöver verkligen höra när man gjort något bra - så glöm för allt i världen inte att berömma Therese och Kim i helgen när ni träffar dem. De är helt underbara!